Historia

Tänkte att jag skulle skriva lite mer om min förra hyrhäst, hur långt vi tog oss på ungefär ett och ett halvt år. Händelser osv.
 
Den 19 april 2010 började jag hyra en c-ponny. Henne hyrde jag i åtta månader, till slutet av december ungefär. Då fick jag testa, den då ganska unga ponnyn Caspar. Han var fem år när jag började rida honom. Han var väldigt duktig med tanke på att han inte hade gått så jättemycket innan. Det var i hoppningen som det gick allra bäst. Från vägringar på varje hinder, till vägringar på var femtonde hinder.
 
 
 
Första dressyrlektionen gick inte bra. Oftast brukar man ha testat att rida sin blivande hyrponny någon gång innan, kanske i skogen. Men jag hade lett honom till och från hagen ett par gånger, inget mer. Han är en riktig nallebjörn, jättemysig och så stor personlighet. Till dressyren då, i början av passet gick det bra, i skritt och trav, men i galoppen gick det mindre bra. Han saktade av hela tiden och var allmänt seg. Hade jag spö gick det lite för snabbt. Just den lektionen skulle vi göra volter i galopp, men han var otroligt svår då. Han har alltid varit svår att hoppa på volter, och rida i volter i höger varv, har jag för mig.
 
Uteritterna gick för det mesta väldigt bra, men en gång, i januari/februari 2011 skulle vi rida till galoppbanan. När vi har ridit ett halvt varv och kommit till delen där det är mycket skog, ser vi ett par råddjur. Vi var fyra som red då, 3 av hästarna, (inklusive Caspar) sticker iväg i full galopp hemåt, medans den fjärde hästen stannar kvar. Det var då som jag började känna mig osäker på honom. Var han verkligen rätt häst? Passade hans personlighet kanske inte mig?
Istället för att ge upp fortsatte jag idag, och det är jag så, så, såå glad att jag gjorde.
 
Det började vända, och det gick framåt mest hela tiden. I hoppningen började jag känna mig mer och mer säker, och vi utvecklades. Det enda som jag inte gillade med hoppningen var när vi skulle hoppa på volt. Han stack alltid iväg från volten när han fick chansen, eftersom hans favoritvarv var vänster. Men med mycket jobb, blev det även bättre.
Men han var väldigt stel i just höger varv. Det kändes som om han skulle gå omkull hela tiden när vi galopperade. Det gjorde vi också en gång, men som tur var gick det bra för både mig och honom. Eller föressten, nej två gånger. En gång skulle vi rida ut i skogen, och han blev rädd för något och gick ut på vägen, det var rätt halt på asfalten då så han snubblade, (så man kanske inte kan säga att han gick omkull), då ramlade jag av på asfalt, och det var inte kul alls.
 
Efter sommarlovet 2011 så skulle vi starta våran första US-tävling. Han var väldigt nervös, men han hade ju aldrig varit på en tävlingsplats förut, aldrig tävlat. Egentligen var det tänkt att någon annan, mer erfaren ryttare skulle hoppa honom i en klass före mig, men det blev aldrig av. Så jag var och är den första som har tävlat honom. Det gick halvbra på den tävlingen. Videon har jag redan visat er en gång, den finns att se på min hyrarhistoria.
Fyra fel i varje klass tror jag, men ändå grymt bra.
 
 
 
Vi tävlade mer och mer och det gick bara bättre och bättre.
 
När jag hade varit på stockholm horse show, så träffade jag min förra ridlärare i ridhuset, och hon berättade en sak, att det var en av hennes ridelever som hade ridit Caspar 2010, och inte tyckt om honom alls, men att förra veckan hade hon ridit honom igen, och tyckt att han var en så bra häst, mycket roligare att rida.
Jag svarade att jag också tyckte att han hade förändrats som häst, och då fick jag svaret, ''hästar förändras inte av sig själv''. Jag har varit en person  som har fått honom att utvecklas mer som ponny. Inte ensam, utan med massor av hjälp från andra!
 
Nu har jag egentligen skrivit alldeles för långt, men tänkte avrunda med våren -12. Jag fortsatte ju att rida honom tills maj 2012. Det var då vi startade vår sista tävling tillsammans. Men hade hade ont i ryggen, och jag red då bara Sigge, som jag hoppas att ni vet vem det är. Det var då jag fastnade för honom. Men det kändes som jag gjorde rätt när jag bytte.
 
 
 
Men jag saknar såklart Caspar supermycket :)
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0