BARBACKA

Eftersom det är 300 dagar sen jag träffade Lillan första gången idag så passar det rätt så bra att skriva om våran resa just idag.

 

Allting började en regnig söndag (väldigt dramatiskt) i början av oktober, då mamma var utomlands och jag var ensam hemma med min syrra. Jag hade då en medryttarhäst som hette Fiffi som var på cykelavstånd från mamma, men jätte långt från pappa. Jag satt inne och läste på Ponnyfjantarna och blev jätte inspirerad av Evelina och Milli. Så jag kollade på blocket och gotland.cc om det kanske fanns något shettis jag skulle kunna lära lite sånt på, och det fanns det! Jag kommer ihåg att annonsrubriken var "Medryttare Shettis" och varenda ord ur texten kommer jag ihåg. "Medryttare shettis sto 3 år. Pyssla/Rida/Köra. 1-3 ggr i veckan" Det stog också vart den fanns och det var i samma socken som jag bor i (skriver inte ut det)! Så jag ringde till pappa och han sa att jag fick ringa och fråga lite om henne, exakt VAR hon fanns och så.

 

Så jag ringde, och hon sa att det var på ett ställe som ligger 2km från mitt hus! Hon sa att jag fick komma och kolla, men att hon inte var hemma den veckan. Så nästa vecka åkte jag, pappa och syster dit och kollade på henne, som visade sig hette Lillan. Jag var helt fast, hon var urgullig! Vi beslutade att jag skulle prova ett tag och se om vi kom överrens. Första gångerna så tog jag typ bara in henne och borstade och gosade och sånt. Sen tog vi korta promenader, började köra, och jag red några gånger (inte ofta). Allt jag så himla bra! 

 

Jag kommer ihåg en särskild dag tror det var i april/maj, då Matilda var med i stallet. Vi trotsade regnet och hade hopplektion i paddocken. Hon är ju unghäst och kan inte så jätte mycket, men i löshoppning har hon hoppat 60cm! Vi hoppade 40cm räcke som max den dagen, och det var våran första hoppning!

 

Vi började träna lite natural horsemanship och det gick jätte bra, hon tyckte verkligen om det. Det tog 5 minuter för henne att börja följa mig utan att jag höll i henne. Jag satt på en stol och hon kom mot mig och stog framför mig utan grimma eller grimskaft, jag var superglad!

 

Allt flöt på jätte bra och jag planerade en uppvisning i slutet av sommaren, då hennes ägare en dag ringde mig. Hon sa att hon skulle lånas ut över sommaren, men inte säljas just nu. Då sprack det mesta för mig, jag grät typ hela helgen eftersom vi hade så starka band jag och Lillan. Det gjorde ont i mitt hjärta att veta att jag inte skulle få träffa henne på månader.

 

Sen dess har jag varit och hälsat på henne en gång där hon står nu, och den gången kände jag tårarna när jag såg henne. Hon kom mot mig och såg glad ut. Körde ut i skogen och när vi kom tillbaka hoppade jag upp med grimma på gårdsplanen och red runt där och hon har nog aldrig känts så bra.